SADELMAKARLÄNGAN, Österbybruk 1/7-30/7 2023
Utställning tillsammans med Kristina Larssons keramik och stål.
Inner and Other Nature
I Katarina kyrka till och med 14/5 2023
Konstprojektet ”Inner and Other Nature drivs av Maria Wahlgren, Emma Göransson, Elizabet Christiansson och Karin Kannisova Jonsson. I början av 2022 bjöds den nederländska textilkonstnären Astrid Polman in till en utställning i Katarina kyrka i Stockholm.
Kort handlar projektet om ”natur” som ett mångtydigt begrepp. Det kan kopplas till vår omgivande livsmiljö, landskap, växt- och djurliv. Det kan också beteckna något inre, inre livsvärldar och upplevelser av existens.
Vi säger: Det är emot min natur, och menar att det finns något djupt personligt, ett slags karakteristik för var och en av oss som kan tas hänsyn till eller som kan överträdas.
Projekttiteln bildar en startpunkt både för individuella och kollektiva verk. Arbetet tar avstamp i en serie praktikbaserade workshops, att bland annat uppleva landskap via görandet och våra sinnen.
MANDALA / LAVARNA SVARAR
Vissa platser i naturen har alltid betytt mycket för mig, liksom upplevelsen av att vara ”ett” med naturen.
På mina dagliga promenader i en skog vid havet i Västervik, där jag bor, försöker jag förstå hur naturen talar till mig? Är det genom sina färger och former? Genom ljud, smak och doft? Genom att värma eller kyla mig? Genom sina ytor när jag rör vid den? Genom dagens atmosfär, väder, vind, ljus och mörker.
I mina arbeten försöker jag ”se” vad den har att säga. Hitta ett gemensamt språk för oss.
För min inre syn (intuitivt) ser jag hur lavarna på stenen formerar sig till ett mönster som kanske bär på ett budskap.
Genom min väv ställer jag en fråga.
Svaret eller motfrågan kommer när jag tar min väv tillbaka till platsen som inspirerat till den. Genom att fotografera väven i landskapet ger fotot en ny bild av både landskap och väv. Det ger mig möjlighet att svara på nytt. En cirkel skapas.
Ett försök att kommunicera.
https://www.instagram.com/inner.and.other.nature/
Under våra workshops på fyra olika orter i Sverige har jag samlat växtmaterial från fyra olika växter på varje plats. Jag har tagit vad som funnits vid varje årstid. I Stora Levene (väster) i maj 22: maskrosor, grankottar, björklöv, kastanjebark. I Kivik (söder) i augusti 22: murgröna, askbark, askblad, ormbunkar. I Stockholm (norr) i november 22: ekollon, nypon, lingonris, ekollon+rost. I Västervik (öster) i mars 23: päronbark, slånlav, vejdefrön, ljung+aska.
Färgen kokas ur växterna. Det osynliga blir synligt, den inre färgen! Som ett blod.
PEACE-FLOWER
PEACE-FLOWER
”Peace-Flower började som en en liten ”doodle” i kanten av min kalender.
Ett Peace-märke som växte nedåt och fick rötter. I rötternas ändar växte hjärtan ut eller
var det rötterna som sökte sig till kärlekstecknen i jorden? Uppåt spirade en blomma med
bladen utsträckta till en omfamning och med en glödande eldsflamma till blomma på
toppen.
Det som växer ur kärlek blir fredligt och ur fred växer ny kärlek. Hoppet om en god cirkel!” –
Elizabet Christianssion 2022
Väver om landskapen och platserna
De som passerar mig som former
Trådar är fibrer och fibrer blir till trådar
Trådar är byggmaterial
Att väva rya är en textil metod jag ofta återkommer till
Ryan är taktil – raspig som det hårda höga gräset
– mjuk och sinnlig som sjögräs
Rya är som gräs
Gräs är som trådar
Landskapet kan bestå av gräs – som är fibrer
Fibrerna formerar sig i ändlösa variationer
En del formulerar sig i sin form
Blicken zoomar –
fram och tillbaka,
in och ut.
”Förlorade fiskeredskap påverkar den biologiska mångfalden i havet då de kan fortsätta fånga fisk och andra marina djur i flera år efter att de lämnats kvar i havet. Moderna svårnedbrytbara konstfibermaterial i fiskeredskapen har lett till att problemen har ökat.
En del av näten som förloras trasslar ihop sig och lägger sig på botten medan andra står upp och fortsätter att fiska. Allt eftersom näten fylls med fisk sjunker de ner till botten där fångsten förmultnar. Därefter kan näten resa sig igen och den onda cykeln fortsätter vilket gör spöknät till ett mycket långvarigt och allvarligt problem i havet.
Förlorade fiskeredskap bidrar till strömmen av plast som hamnar i våra hav varje år. Vid beräkningar av antalet skräpföremål på stränder inom EU har det fastställts att
27 % av skräpet består av fiskerelaterade föremål. Dessutom bryts fiskeredskap ner till mindre bitar över tid och blir till så kallad mikroplast som kan ta sig upp i näringskedjan från en art till en annan.”
Källa: https://hsr.se/artiklar/fakta-om-forlorade-fiskeredskap
Vävarna är ett sätt att beskriva landskap.
Det yttre landskapet som passerar förbi på promenader i skogen vid havet.
Det inre landskapet av känslor, tankar och föreställningar om platsen, mig och vad jag gör.
Ryan är en vän som är med mig när jag väver former av natur.
Det taktila och visuella i materialen korsar vävteknikernas matematik och ordning.
Allt filtreras genom landskapen.
Genom att ta väven tillbaka till sin inspiration börjar kretsloppet om igen och igen.
Landskap – det yttre och det inre och kropparna!
Celler – byggstenar.
Allt är ett.
Är natur.
Är en del av kretsloppet.
Formerna som är de samma överallt.
Organiskt oformliga.
Garnet och trådarna är mikrokosmos som bygger makrovärlden
https://mail.fiberartsweden.nu/event/showroom/landskap-elizabet-christiansson-work-progress
—————————————————————————-
