Peace-Flower startade som en en liten ”doodle” i kanten av min kalender.
Ett Peace-märke som växte nedåt och fick rötter. I rötternas ändar växte hjärtan ut eller var det rötterna som sökte sig till kärlekstecknen i jorden? Uppåt spirade en blomma med bladen utsträckta till en omfamning och med en glödande eldsflamma till blomma på toppen. Det som växer ur kärlek blir fredligt och ur fred växer ny kärlek. Hoppet om en god cirkel!
Väver om landskapen och platserna
De som passerar mig som former
Trådar är fibrer och fibrer blir till trådar
Trådar är byggmaterial
Att väva rya är en textil metod jag ofta återkommer till
Ryan är taktil – raspig som det hårda höga gräset
– mjuk och sinnlig som sjögräs
Rya är som gräs
Gräs är som trådar
Landskapet kan bestå av gräs – som är fibrer
Fibrerna formerar sig i ändlösa variationer
En del formulerar sig i sin form
Blicken zoomar –
fram och tillbaka,
in och ut.
”Förlorade fiskeredskap påverkar den biologiska mångfalden i havet då de kan fortsätta fånga fisk och andra marina djur i flera år efter att de lämnats kvar i havet. Moderna svårnedbrytbara konstfibermaterial i fiskeredskapen har lett till att problemen har ökat.
En del av näten som förloras trasslar ihop sig och lägger sig på botten medan andra står upp och fortsätter att fiska. Allt eftersom näten fylls med fisk sjunker de ner till botten där fångsten förmultnar. Därefter kan näten resa sig igen och den onda cykeln fortsätter vilket gör spöknät till ett mycket långvarigt och allvarligt problem i havet.
Förlorade fiskeredskap bidrar till strömmen av plast som hamnar i våra hav varje år. Vid beräkningar av antalet skräpföremål på stränder inom EU har det fastställts att
27 % av skräpet består av fiskerelaterade föremål. Dessutom bryts fiskeredskap ner till mindre bitar över tid och blir till så kallad mikroplast som kan ta sig upp i näringskedjan från en art till en annan.”
Källa: https://hsr.se/artiklar/fakta-om-forlorade-fiskeredskap
Vävarna är ett sätt att beskriva landskap.
Det yttre landskapet som passerar förbi på promenader i skogen vid havet.
Det inre landskapet av känslor, tankar och föreställningar om platsen, mig och vad jag gör.
Ryan är en vän som är med mig när jag väver former av natur.
Det taktila och visuella i materialen korsar vävteknikernas matematik och ordning.
Allt filtreras genom landskapen.
Genom att ta väven tillbaka till sin inspiration börjar kretsloppet om igen och igen.
Landskap – det yttre och det inre och kropparna!
Celler – byggstenar.
Allt är ett.
Är natur.
Är en del av kretsloppet.
Formerna som är de samma överallt.
Organiskt oformliga.
Garnet och trådarna är mikrokosmos som bygger makrovärlden
https://mail.fiberartsweden.nu/event/showroom/landskap-elizabet-christiansson-work-progress
